deppdagar

I bland undrar jag vad som far folk att gora saker som dom vet att dom egentligen inte klarar av. Jag menar, man har en kansla som hela tiden kanner vad som ar ratt eller fel. eller ja inte alla. men dom flesta. det ar natt fel pa dom som inte har. och jag har inte den kanslan. inte i det nu ialla fall. typiskt. jag antar att det bara ar for att jag just nu langtar hem, mer an nagonsin.

nu har jag gjort det har. nu vet jag att jag klarar det. och efter det har aret, da vet jag att jag kommer klara vad som helst. for det har ar mer pafrastande an vad alla kan fatta.

jag vet att det har kommer att ga fort. det kommer ga fortare an vad jag kommer hinna saga. det kommer att handa sa mycket saker. jag kommer hinna se sa mycket mer. jag har varit har i snart 5 manader. och jag har 7 kvar. om dom 7 kommer ga lika fort som det har sa ar jag snart hemma, jag ar snart hemma och kan krama om dom vackraste jag vet.

Men det hander sa mycket nar jag ar har, om bara sverige kunde stanna for ett ar skulle jag inte ha nagra problem att vara har, inga alls.
Det ar helt sannslos. Jag har missat hela Elins graviditet, jag har missat Isaks, min basta vans forsta barns forsta ar. Jag kommer att missa elins bebis forsta 8 manader. Jag kommer att ha missat ett helt ar av Thelies uppvaxt.
Cornelia kommer att ha gatt klart forsta aret pa hogstadiet. Seb kommer borja 6an. Jag kommer att missa Matilda och Kristijans inflyttnings fest. jag kommer missa att vara den fosta som sover in deras soffa.
Jag kommer inte att se den vilda flinga som aldrig ar still, som alltid sjunger nynnar eller bara later. som tur ar kommer hon snart.

Inte nog med det sa har jag missat en jul med mamma, och jag sager det. det hander aldrig igen. jag saknar henne sa jag haller pa kryper ur skinnet, jag saknar nagon som skriker pa mig att jag inte plockar redan efter mig. jag saknar nagon som tittar pa mig utan att saga nagonting, och man forstar att hon funderar hur jag tanker...

nej jag ska inte tanka mer pa saker som gor mig deppig. jag ska tanka pa hur mycket jag kommer se, hur mycket jag kommer uppleva, hur mycket erfarenhet jag kommer fa. hur mycket engelska jag kommer lara mig. jag far tillochmed lara mig hur jag inte ska uppfostra mina barn. Jag far aven lara mig hur manniskor fungerar mer an vanlig. jag far se hur olika kulturer firar olika hogtider. och jag far lara mig att ta hand om mig sjalv. far lara mig hur jag ska ta mig nagonstans utan att behova ha stod av nagon annan. en sak kommer jag att lara mig. och det ar att jag aldrig ska sitta fast.

Jag lar mig att jag faktiskt kan ta hand om mig sjalv. jag kan klara mig ur situationer jag aldrig ens trodde att man kunde hamna i. Jag har lart mig att personer ar inte utsidan, utan att det verkligen ar insidan som raknas. Jag har traffat sa fantastiska manniskor som kommer att folja mig. jag har fatt egenskaper och erfarenhet av dem som jag aldrig hade fatt om jag varit kvar hemma i Sverige. Sa jag vet, tror och hoppas, att det har aret inte kommer att vara i onodan.

Jag tror helt enkelt att det har kommer att gora mig till en battre person.. eller jag vet.

nu ska jag sova.
tack for mig.
puss och kram mammma